Sedan 2013 har det dagligen skapats möten genom Kompis Sverige. Allting började när Kompis Sveriges grundare Pegah Afsharian och Natassia Fry lärde känna varandra och insåg att de båda kände en frustration över hur integrationen i Sverige bedrevs. De såg att långsiktigheten ofta fick uppoffras för tillfälliga projekt som sedan tog slut när projekttiden löpte ut. Tillsammans kom de att grunda Kompis Sverige och det blev startskottet på en tio år lång resa mot att skapa ett mer inkluderande Sverige, ett möte i taget.
Året var 2012 när Pegah Afsharian och Natassia Fry träffades då de båda arbetade på samma integrationsprojekt. Projektet tog slut och under en resa med gemensamma vänner lärde de känna varandra ytterligare och blev kompisar snabbt. Det var även där ett frö såddes: “tänk om vi skulle fortsätta jobba med det här?”. De båda förenades i frustrationen över kortsiktigheten i projekten som bedrevs vid tidpunkten och även över den generella synen på integration.
De nu två kompisarna upplevde att de integrationsinsatser som de kände till då grundades i att den etablerade svensken var en guide eller mentor till den nya svensken, som skulle bli hjälpt. Men det är inte det integration är, menar Pegah och Natassia, utan det handlar om att båda parter ska integrera sig med varandra. Pegah berättar: “Det är först när det mötet sker som vi kan både inkludera och känna oss inkluderade i vårt samhälle. Så vi skapade Kompis Sverige med utgångsläget att vi ville ta fram något som är långsiktigt, att vi inte skulle vara beroende av projektmedel och att vi ville skapa jämlika möten där alla som blir en del av Kompis Sverige kallas “kompisar””.
Vi ville förändra synen på vad integration är.
Pegah Afsharian, medgrundare
Den personliga drivkraften och vad som händer om vi inte möts
Pegah berättar hur hennes föräldrar kom till Sverige på 80-talet och att hon själv på nära håll bevittnade deras resa mot att integreras i samhället. Hon fick genom det en förståelse för hur viktigt det är att få den där första svenska kontakten som kan fungera som en länk in i samhället – någon som man kan få prata svenska med och som introducerar en till kulturen. Ur det växte Pegahs stora intresse för integrationsfrågan fram vilket även ledde till hennes engagemang inom ett flertal integrationsprojekt. Ytterligare en drivkraft har för Pegah även alltid varit tacksamheten gentemot Sverige: “Kontrasten jag har till det liv mina kusiner lever och det liv jag har fått i Sverige har alltid gjort att jag har känt mig väldigt privilegierad. En jättestark drivkraft för mig har alltid varit hur jag kan vara med och bidra till ett bättre Sverige.”
Natassias engagemang i frågan växte fram ur det rådande samhällsklimatet. Hon märkte att hon hörde allt fler uttrycka negativa åsikter gentemot människor som kom till Sverige. Den frustrationen kombinerat med hennes redan existerande samhällsintresse ledde henne till att engagera sig i frågan. Hon insåg sedan väldigt snabbt att det finns en oerhörd kraft i att kompismatcha människor och att mötena som skapas har makten att bryta fördomar och motverka ett vi-och-dem-tänk. Pegah beskriver vad som kan hända med ett samhälle om vi inte möts: “Jag tror att det blir ett samhälle där vi lever parallella liv. Det blir ett samhälle där det skapas fördomar, det skapas ett “vi och dem”, och i värsta fall så blir det också att vi avhumaniserar varandra. Våra fördomar blir ganska extrema och vi kan bli svartvita i hur vi ser på varandra.” De båda insåg snabbt hur kompismatchningarna skulle kunna motverka dessa negativa trender. Båda parter får även chans att känna sig som en del av ett socialt sammanhang. Att få det är viktigt för att må bra, för att vilja ta sig an saker och vara motiverad.
Den första tiden och att ta hjälp av andra
Att starta en ideell organisation kommer självklart inte helt utan sina utmaningar men båda beskriver det första året som en oerhört rolig tid. Kvällarna spenderade de tillsammans på samma extrajobb och resten av tiden gick åt arbetet med Kompis Sverige. Det innebar även att de det första halvåret drev Kompis Sverige helt ideellt.
“Det har inte varit helt lätt men när jag ser tillbaka på det så har jag aldrig känt mig ensam och det är för att vi alltid har varit två. Jag känner att jag har haft en sån himla tur att det har varit Natassia jag har startat det med. Jag kan inte tänka mig en bättre person att starta en organisation med. Natassia är så himla prestigelös, inlyssnande och syftesdriven. Och i grund och botten så har vi alltid haft samma värderingar i att Kompis Sverige ska vara syftesdrivet, det ska vara grundat i vårt varför och vi ska inte snacka så mycket utan vi ska göra”, berättar Pegah.
Mycket förändrades när Botkyrka kommun i november 2013 klev in som samarbetspartner. Det gav nya möjligheter och påbörjade en uthållighet som har legat till grund för organisationens arbete framåt. Det innebar också att Pegah och Natassia nu kunde ta ut varsin halvtidslön för att driva arbetet med Kompis Sverige. Även samarbetet med Inkludera betydde mycket: “Inkludera hjälpte oss till en början med att paketera allting på ett sätt som gör att mottagarna och kommunerna enkelt kan ta till sig vad det är vi har att erbjuda. Samt varför det hjälper kommuner att uppnå sina mål och det uppdrag de har gentemot medborgarna”, förklarar Natassia.
Att ta hjälp av människor längst med vägen och att inkludera de som har varit lika engagerade i frågan har varit en stor del av att föra Kompis Sverige dit det är idag. Båda beskriver att det som har varit viktigast längst vägen är att be människor om hjälp när det gäller sådant de inte har kunnat själva. De menar att det handlar om att ha en öppenhet. Att man inte på förhand behöver veta hur exakt man gör resan mot målet utan att man låter det forma sig på vägen, och att våga fråga om hjälp.
Om man bara genuint lyckas ha fokus på syftet så kommer väldigt mycket annat falla på plats och vara lätt och roligt.
Natassia Fry, medgrundare
Stolthet
Vi frågade de båda vad de känner sig mest stolta över. Natassia förklarar: “Att se andras engagemang för den verksamhet vi har varit med och starta. Det spelar ingen roll om jag slutar idag för att andra bär den målbilden, syftet och fanan vidare. Nu är vi jättemånga. Och inte bara i teamet utan också ute i kommunerna vi jobbar med, bland våra kompisar och volontärer. Det är så ballt.” Pegahs svar kommer snabbt och hon förklarar att hon känner sig som mest stolt när hon tänker på alla möten som har skapats och när folk delar med sig om de människor de har träffat tack vare organisationen. Även den låga personalomsättningen, att det är många volontärer som har stannat i flera år och att det finns samarbetspartners som har gjort densamma. Exempelvis Botkyrka kommun som förändrade allting när de hoppade på år 2013 förblir ett starkt och fint samarbete än idag, tio år senare.
När Pegah och Natassia blickar tillbaka på resan och allting som har hänt under dessa tio år så beskriver de båda känslan av en enorm tacksamhet. En tacksamhet gentemot alla som har engagerat sig, alla som fortsätter att göra det och för allting i livet som har lett hit. De beskriver även styrkan i att de alltid har grävt där de står och listat ut allting längst med vägen. Samtidigt så uttrycker de båda även en tydlig frustration över att det finns mycket kvar att göra. Jobbet är inte klart, det här är bara början.
Framtiden
Drömmarna för Kompis Sveriges framtid är stora. Här märks verkligen det driv som har fört Kompis Sverige till där det står i dag. Bland annat önskar de att kunna se till att alla, var man än bor i Sverige, får möjlighet och tillgång till den typ av mötesplats och verksamhet som Kompis Sverige är. Det finns även internationella drömmar om att ta med sig den metod som har arbetats fram till fler länder för att kunna skapa fler inkluderande samhällen.
Var är vi om tio år? Häng med så listar vi ut det tillsammans.
