Vi träffas hemma hos Lars Göran en ovanligt varm vårdag i maj. På altanen är grillen igång och Lars Göran berättar att Khaldoun har utlovat att bjuda på mat från det syrianska köket. Några minuter senare rullar en svart bil upp framför huset och ut kliver Khaldoun med ett stort leende på läpparna. Bakluckan öppnas och den är fylld med mat: kebab, hummus i mängder, kakor och jordgubbar. Jordgubbarna tog han med för att han ville bjuda på något svenskt: “svenskar älskar jordgubbar”, förklarar han med en lekfull blick.
Lars Göran och Khaldoun har varit vänner ett bra tag nu och det märks av direkt när de träffas – en omedelbar värme och bekvämlighet uppstår. Lars Görans fru kommer ner till hallen direkt och kramar om Khaldoun varmt. Ett av Khaldouns finaste minnen med vännen är när han bjöds hem till Lars Göran och hans fru för första gången. De åt lunch tillsammans och Khaldoun förklarar att han kände sig som hemma direkt. Lars Göran minns när han och Khaldoun fick den allra första kontakten. Det blev ett känslomässigt telefonsamtal och Khaldoun nästan grät av glädje på andra sidan linjen, av att äntligen få en svensk kompis.
Jag sparar i minnet den första inbjudan till lunch hos hans familj. Han och hans fru tog emot mig varmt.
Khaldoun
Vi samlas ute vid grillen och Khaldoun förklarar vad han behöver för att fortsätta med maten. En plasthandske, en tallrik, att någon tvättar av spetten, alla hjälps åt. Han har förberett kebab som ska grillas på kolgrillen och när han väl börjar märks det att det här inte är första gången – vanan lyser starkt igenom. Han förklarar att kebab är en festmåltid i Syrien och att det är därför han lagar det nu, det är ju fest.
Språket
Kanske är det inte så konstigt att de två vännerna passar så bra ihop? Båda har ett brinnande intresse för språk, kommunikation och för att genom språket göra sig förstådda.
Khaldoun kom till Sverige från Syrien med sin familj under våren 2018. Han fick tips om Kompis Sverige av sin SFI-skola och anmälde sig för att han ville få chansen att öva sin svenska med någon. Han visste även att hans integreringsprocess skulle hjälpas av att ha någon som kunde guida honom in i det svenska samhället. Lars Göran anmälde sig för att han ser det som sin plikt som född i Sverige – att möta dem som kommer hit. Han förklarar att han har egna upplevelser av att flytta till ett annat land och vet hur viktigt det är att få träffa människor som är från det landet och att få prata med dem. Så här i efterhand inser han även att vänskapen med Khaldoun har betytt mer för honom än vad han har kunnat föreställa sig.
Under lunchen flikar Lars Göran emellanåt in och vänligt rättar de grammatiska misstag som Khaldoun begår. Det är en överenskommelse de har och som uppskattas av båda. Khaldoun förklarar att han vill ha någon som säger till när han inte uttrycker sig grammatiskt korrekt, han vill lära sig. Och Lars Göran, med sitt brinnande språkintresse, vill kunna stå till förfogande med hans kunskaper i det svenska språket. Men även han förklarar hur vänskapen med Khaldoun har fått honom att inse hur svårt språk svenskan är att lära sig.
Att uppskatta varandra
Lars Göran beskriver Khaldouns goda humör och optimism som något av det bästa med honom. Att han alltid håller ångan uppe trots motgångar, och att han alltid bemöter allting med en positiv inställning och övertygelse om att saker och ting alltid löser sig.
Jag har fått en påminnelse om hur viktigt det är att aldrig ge tappt, att inte förlora modet, att försöka en gång till. Det är jag glad för.
Lars Göran
Khaldoun uppskattar Lars Görans pedagogiska sida – att han alltid förklarar allting tydligt. Han beskriver honom även som oerhört snäll och omtänksam och som en väldigt öppen och välkomnande människa.
Svensk konst och oskrivna regler
De två vännerna pratar mycket i telefon och på SMS. Vid ett tillfälle så möttes de upp vid Nationalmuseum i Stockholm. Båda delar ett intresse av att kolla på konst och de båda menar att konsten också är en nyckel och väg in till att förstå den svenska mentaliteten och historien. Att bli kompis har öppnat upp Lars Görans ögon för hur många oskrivna lagar vi svenskar har. Sådant som vi själva tycker är självklart, som vi har i ryggmärgen och som kommer så naturligt att man inte kan se sig själv utifrån. Han menar att Khaldoun har hjälpt honom med att flytta ut ur sig själv, att se på sig själv med främmande ögon och försöka förstå en del av de oskrivna lagarna.
En uppmaning
Lars Göran förklarar varför han anser att man ska anmäla sig för att bli kompis. Han menar de etablerade svenskarna har en skyldighet att ställa upp för de som kommer hit, att hjälpa dem att komma in i det svenska samhället och möta varandra. Och precis som mötet med Lars Göran och Khaldoun har visat så har vi mycket att lära av varandra.